Vilken hundras ska jag köpa?

Att kommit till punkten i livet där man bestämt sig för att bli hundägare är underbart. Sen kommer de komplicerade frågeställningarna där kanske den viktigaste är: 

Vilken hundras passar mig? Eller kanske snarare, vilken hundras passar jag att vara husse eller matte för. Ibland är det lätt att romantisera hundägandet, att det bara innebär ljuvliga skogspromenader och kel. Det är ingen slump att de flesta hundar som adopteras bort är 7-15 månader, unghundstiden där tålamodet sätts på prov precis som med vilka pubertala människortonåringar som helst. 

En del i matchandet mellan potentiell hundägare och ras handlar om att se till vad man kan erbjuda hunden, inte bara vad man själv vill att hunden ska tillföra. I denna process är det också viktigt att vara realistisk med sina förutsättningar. För att konkretisera detta har jag i punktform sammanfattat lite tankar kring valet av hund. 

1. En bra riktlinje är att inte köpa en hund med större aktiveringsbehov än du kan erbjuda. Ett exempel: Om du är soffpotatis som drar dig för att gå ut i regnet, köp inte en brukshund som schäfer eller rottweiler.
2. Om du älskar att vistas i skog och natur, köp inte en hund med mindre aktiveringsbehov än du har behov av. Ett exempel: Du vill promenera i timmar upp och ner för berg, djupt i skogen och utforska naturen. Undvik hundar som inte har fysisk möjlighet till den typen av äventyr: t.ex. Engelsk bulldog 
3. Du bor i lägenhet men tycker att size matters och bara älskar stora hundar. Visst är det charmigt med stora bjässar till hundar, icke att förglömma att denna bjässe enkelt viftar omkull dina vaser med svansen eller välter barn / gäster eller andra djur. Alla hundar har behov av stimulans och krasst kanske det är enklare med en understimulerad 2 kilos hund än en 60 kilos hund som går amok i lägenheten. 
4. Du väljer en hund utan att läst på ordentligt om hundens egenskaper. Det borde vara potentiella hundägares första steg mot hundägandet : att läsa vilka egenskaper den framtida hunden förväntas få. Enkelt förklarat, om du inte vill att hunden ska vakta - köp inte en vakthund. Om du vill att hunden ska vakta - köp inte ett bollälskande yrväder som älskar allt och alla. Nu är det förvisso en generalisering, men hundens psyke ryms ofta inom ramen för rasbeskrivningarna. 
5. Du lever ett socialt oordnat liv men tycker att en amstaff skulle vara en cool accessoar. Undvik att utsätta en hund för ett liv i oro, det kommer bättre tillfällen i livet. 
6. Är kamphundar dödsmaskiner utom kontroll? Kort svar: nej. Men en hund med låg retningströskel och stark motor är potentiellt farlig i fel händer. Alla hundar mår bra av och behöver tydlig gränssättning, detta blir kanske allra mest tydligt när det kommer hundraser som media ofta benämner som kamphundar. Utan att generalisera här, så handlar begreppet kamphund ofta om hundraser som har breda käkar, fyrkantigt huvud (från engelskans box head), välutvecklade muskler och utpräglad kamplust. Här är det viktigt att definiera begreppet kamplust, det är inte så enkelt som en parallell till begreppet kamphund. Att ha kamplust kan innebära t.ex. att intressera sig för  dragkamp, att vara benägen att  försvara t.ex. en leksak med tänderna  eller att helt enkelt ha en vilja att interagera med människor / djur användande sin kropp och käkar. Det betyder inte att en hund med kamplust kommer att bita andra hundar eller människor. I alla hundraser finns det individer som har t.ex. svårt för individer av samma kön, dvs. könsbunden aggressivitet. Min uppfattning är att detta är kanske ännu tydligare bland hundraser av t.ex. pitbull, amstaff, bulldog, cane corso, presa canario osv. Att har svårigheter för individer av samma kön innebär inte att hunden kommer bita allt som rör sig, dock innebär att du som hundägare behöver vara försiktigare med vilka ni träffar, hur ni leker och att du funderar i vilka miljöer du rör dig - där det är viktigt att din hund ska kunna samsas av hundar med samma kön. Detta påverkar också möjligheterna att kunna vistas på hunddagis eller i hundrastgårdar. Hundraser med skärpa innebär mer ansvar som ägare, om du är av uppfattningen att din hund aldrig bitit någon innan så det är lugnt - är detta helt fel val av hund. Att äga en hund med hög kamplust, låg retningströskel och med en betydande motor innebär att ta stort ansvar i varje situation, både där du möter medmänniskor, barn och andra hundar. Att du tappar kopplet med en bollälskande labrador är lättare att förlåta än att din "kamphund" biter ihjäl en katt eller skadar (eller i värsta fall) biter ihjäl en annan hund. Av alla hundar jag träffat i mitt liv, så är min personliga uppfattning att arv, socialisering och miljö har betydelse i hur individen utvecklas från valpstadiet till vuxenlivet. Jag tycker inte att staten ska förbjuda särskilda raser, men jag tycker att varje enskilt individ i samhället bör tänka igenom sitt köp av hund och snarare satsa på körkort för hundägare än förbud mot raser.